Tappra Tanke

Min dotter är in på ultraljud igen idag och kanske ska man vända babyn, jag hoppas det går så hon slipper kejsarsnitt. Jag vet hon är orolig för det nu, men jag vet de tar hand om henne om det behövs. Så mycket tankar som tumlar runt, min mamma ringde och ville bjuda på Påskmiddag på lördag så då får vi åka dit. Hon hade varit på ögon idag och det har gått bra att gå lite idag så det var kul att höra. hennes ögon är så dåliga hon kan inte läsa längre, hon som tyckte om tidningar och så.
Själv har jag börjat få värk i mina knän men det är väl vikten kan jag tro, man blir äldre vilket man inser det eller ej och ömtåligare, ska ta upp det med doktorn då jag ändå är där, om vikten för att få hjälp med mina viktbesvär.
Jag har haft så tappra tankar på att banta, men det slutar lika hela tiden, jag orkar inte hålla ut till slut, det är så många kilon som ska bort.
Kanske kunde det hjälpa lite för att få ork och glädje, jag försöker motionera,
Ska träffa läkaren i morgon för att se om han kan sjukskriva mig ännu ett tag, jag mår så dåligt sedan min älskade Kim tog sitt liv, finns ingen fast mening med mitt liv.
Kan inta fatta vad meningen med att 17 årig underbar kille skulle dö för, vad är meningen med det. Jag brukar i alla situationer fråga mig följande: Vad lärde jag mig av det här?
Även denna gång lärde jag mig en kostsam läxa, att man måste säga och göra saker nu, inte vänta för det finns inga garantier för att det inte ska bli för sent för dem i livet om man väntar. Jag bär sådan ångest över att jag inte sagt Jag älskar Dig till min son nog ofta, att jag inte pratade djupare med honom, hittade på saker utan jag göra som man i sin stressade vardag gör mest skjuter på allt som egentligen om man prioriterar är det VIKTIGASTE, sin familj, sina barn, sina intressen. Att verkligen i sitt agerande visa att man älskar dem som står en nära. Jag har lärt mig det nu, men det kostade alldeles för mycket att lära sig just detta. Min son är död och nu kvittar det hur och vad jag gör så kan han inte komma tillbaka till livet igen.
Jag vet att man tar på sig skuldkänslor som en följd av hans val att dö, men vissa saker vet man inom sig att man kunnat göra bättre, man hade kunnat prioritera på ett annat sätt och just det gör i mitt skede fruktansvärt ont att vakna upp till, att leva och veta att Nu är det för sent.

Jag har jobbat på att få min blogg fin idag

Dagen har flutit på, jag har varit ute och gått en långpromenad så nu värker mina ben men det gör inget för det är så välbehövligt att röra på sig, måste ju komma igång så om man försöker ta en promenad per dag kanske man finner någon ork till annat också. Bloggen har jag fått till så där tycker jag men nu får den vara i alla fall för idag, blir störd när saker inte går min väg och så var min son Kim också, han sa åt mig att prova och prova gör jag ju.
Saknar honom så oerhört mycket, det är ett rent vansinne att mista honom, att ens känna saknaden för den borde inte vara där, min son skulle ha varit hos oss idag, men det får gå nu, det måste gå för han har lämnat oss och hur jag än önskar eller tänker eller gråter nu, så kommer han inte hem mera.
Maken håller på med middagen och det doftar så gott här att jag ju blir ju rent hungrig. I morgon händer det massor i mitt liv, jag ska träffa kuratorn och Helena skall på ett extra ultraljud och så ska de prova vända på barnet och vill det sig inte ja då blir det planerat kejsarsnitt av det hela men fortsättningen på det får jag ta i morgon då jag vet mer. Hon behövde ju inte detta att oroa sig över också.
Hon har haft en slitsam tid, en rent taskig graviditet , med sockernivåer som legat fel och foglossning och allt annat som hänt, massor av bråk och hennes lillebror som tog sitt liv, jag är så rädd att mista någon av de andra nu, rädd för framtiden för det finns inga garantier och livet är inte så lätt som man vid första anblick kan gå och tro.
Jag tänker en massa, önskar jag hade varit vis nog att förstå att Kim inte mådde bra, men jag fattade inte och tiden den försvann. Han är min ängel nu och jag kan bara be att han fått den ro, den frid han inte fann här på jorden, att alla plågor han haft inom sig bara försvann.
Nu våndas jag över att han försvann, jag gråter och har panik, min älskade kille han var så fin, så full av liv, av kärlek och nu finns ingenting kvar, bara minnen som sällskap.
Han var så älskad och det värsta nu är att jag inte tror han någonsin förstod detta, att han inte fick känna inom sig själv hur älskad han verkligen var, det ger mig sådan sorg, allt han går miste om. Han borde funnits kvar, men han valde att gå, det är svårt att förstå att mitt barn valde döden framför livet.

Så saknad, så älskad i evighet älskade lilla Kim.

Jag har gjort om min gamla blogg, nytt ansikte, ny titel

Jag har gjort om en av mina gamla bloggar Kockbloggen blev nu TMBB - The Mighty Big Blogger som min man kom på en dag då vi satt här hemma och  det är mina initialer så det passar bra eftersom jag är en stor  och hängiven bloggare.

Den här bloggen tänkte jag svänga runt lite på  och då menar jag att den ska inte bara handla om Kim och om den sorg jag bär på utan även fortsättningsvis om mat och alla de övriga intressen jag har, böcker jag läst, promenader jag tagit, saker som hänt i mitt liv. Det var länge sedan jag ens varit ute här, ja inte länge sedan jag bloggat men lång tid just på denna bloggen men nu skall jag ta tag i det. Önskar jag kunde ha det som jobb att sitta och blogga, för det ger så mycket rikedom i själen att skriva om de saker som finns inom mig, just nu, just här och jag tror att jag kan ge andra en insikt i saker som att dela med mig av min sorg. Att visa att självmord inte skall vara skuldbelagda, det är inte en skam att ens barn tagit sitt liv, det är bara en mycket tragisk händelse som ändrar allting i ens liv.

Det är en händelse som krossar familjen och alla värderingar man tidigare haft i sitt liv, det är en saknad som gör att man vill gå under. Men livet rullar på och man befinner sig mitt i det oavsett om man väljer det eller ej, man bara är, efter att ens barn valt att dö. jag är numera bara ett skal av den jag en gång var, ja jag kan inte säga att det är länge sedan allt tog slut heller, min son tog sitt liv den 2 januari 2011. Jag frågar mig varje dag sedan dess, Varför?

Men detta vet endast Kim så det är ingen idé att fråga mig varför, jag har inga svar. Det är så fruktansvärt svårt att acceptera att man nyss haft ett underbart barn här och att han har valt att avsluta allt, han har försvunnit ifrån oss som älskar honom utan att ge oss möjligheten att säga Farväl på ett bra sätt.

Det finns så mycket som plågar en efter att allt är förbi, man önskar man kunnat hjälpa, man önskar man förstått, man önskar det fanns en möjlighet till en andra chans. just idag då jag skriver har jag en bra dag, jag ser klart, andra dagar trycker sorgen på så hårt att jag inte ens minns saker och det känns jättesvårt.

Jag är så rädd för att glömma saker, jag menar sådant vi upplevt tillsammans, livet vi hade.

Framtiden blev omskriven den dagen Kim tog sitt liv, han raderades bort från vart enda framtida blad, han finns inte mera. Det är så svårt att fatta, trots begravning, trots allt man gått igenom, trots alla tårar och all den smärta man känner att min son är DÖD, han finns inte mer.

Livet blir inte som man tänkt, så lika bra att inte tänka på framtiden, hela mitt inre har blockerat framtiden det är som att jag ska gå under, verkligen ta mitt liv om jag ser framtiden utan min son, så jag låter bli, jag tittar ett kort ögonblick framåt sedan böjer jag ned mitt huvud och låter bli att se åt framtiden, det får bli som det blir.

Jag räds livet som kan vara så hårt och obarmhärtigt, det är inte rättvist, det är faktiskt helt fel,min son borde varit kvar här han var bara 17 år, det är inget av det jag drömt om, allt är så fel...

Nu har jag fått mig ett jobb som Kock

Ja nu är jag tillsvidareanställd som kock på Dömle Herrgård, vilket känns jättebra. Jag får ansvara för att egenkontroller görs och efterlevs och vi har nu kommit en bra bit på väg gällande att planera kylar mm, kvar att göra nu är uppmärkningen av kylarna och sedan börja bokföra våra loggar. Vi har under veckan städat kylarna och planerat hur vi vill ha det i dem så det är klart nu och så har jag påbörjat rengöring och omplacering av andra saker för att lättare kunna hålla efter köket. Jag har gjort min första menyplanering, gjorde för 5 veckor nu och hoppas att det är godkänt av 1:e kocken och ledningen. Det skall bli en kul framtid, träffade Bibbi som är där och konsulterar oss gällande våra salladsbuffeér och ala carte menyn och det kändes toppen, en underbart trevlig tjej så det var lätt att samarbeta med henne.

Nu är jag utbildad och fått jobb

Äntligen har dagen kommit då jag är färdigutbildad och jag har fått en tillsvidareanställning på 75% på Dömle Herrgård, intresserad av att titta vart http://www.domle.se/
Dags att sätta sig ner och utforma en egenkontroll som är hållbar för Herrgården eftersom det kommer bli mitt ansvarsområde samt inköp och lite andra roliga saker utöver att vara Kock i köket förstås. Maken liksom jag har ju utbildat sig och är klar kock och även han har fått en tillsvidareanställning fast på Karlstad flygplats så nu rullar vi på igen.
Får se hur schemaläggningen blir om man hinner träffa varandra, maken har ju inte helger och slutar kl. 17 på dagarna men sådana tider kan ju jag drömma om, jag har átt vänta både helger och kvällar, men jag kommer att fixa det här.
- Jag är KOCK  :-)

Nu kan du köpa dig en bra bok

Julbordens dag är till ända och i morgon stundar skolan

Ja idag har vi arbetat från 10-18.30 med Julbordet på dömle, 2 sittningar och det var så väl förberett så det kändes lugnt och skönt att starta upp dagen, köket var rent hela tiden och allt rullade på så det gick också fort att avsluta dagen. Plastade alla saker och ställde upp på vagnen och in i kylrummet. Gott att helgen är slut ändå för gårdagen var riktigt slitig, rena mardrömmen. Skolan i morgon och det skall bli skönt att få komma ikapp med lite läsning, för nu har det varit dåligt med detta, man har helt enkelt varit allt för trött för att orka med när man kommiyt hem efter jobbet och praktiken. Måste kolla lite vad jag skall göra i köket på tisdagen också, man måste ju göra något roligt. Sitter just nu och lyssnar på spotify, Dean Martins julsånger, Lucia, silent night mm och visst känner man till sist att det är anda advent , annars går allt en förbi just nu, tiden flyr likt fåglar i skyn. Nåja man skall inte klaga det kunde vara värre, det kunde ju vara så att vi inget hade att göra. Pratade med dottern tidigare och så pratade jag med barnbarnet i luren och vad han pratade idag. Nej nu måste jag ta mig i akt och leta efter det som skall lagas på tisdagen