Min dotter är in på ultraljud igen idag och kanske ska man vända babyn, jag hoppas det går så hon slipper kejsarsnitt. Jag vet hon är orolig för det nu, men jag vet de tar hand om henne om det behövs. Så mycket tankar som tumlar runt, min mamma ringde och ville bjuda på Påskmiddag på lördag så då får vi åka dit. Hon hade varit på ögon idag och det har gått bra att gå lite idag så det var kul att höra. hennes ögon är så dåliga hon kan inte läsa längre, hon som tyckte om tidningar och så.
Själv har jag börjat få värk i mina knän men det är väl vikten kan jag tro, man blir äldre vilket man inser det eller ej och ömtåligare, ska ta upp det med doktorn då jag ändå är där, om vikten för att få hjälp med mina viktbesvär.
Jag har haft så tappra tankar på att banta, men det slutar lika hela tiden, jag orkar inte hålla ut till slut, det är så många kilon som ska bort.
Kanske kunde det hjälpa lite för att få ork och glädje, jag försöker motionera,
Ska träffa läkaren i morgon för att se om han kan sjukskriva mig ännu ett tag, jag mår så dåligt sedan min älskade Kim tog sitt liv, finns ingen fast mening med mitt liv.
Kan inta fatta vad meningen med att 17 årig underbar kille skulle dö för, vad är meningen med det. Jag brukar i alla situationer fråga mig följande: Vad lärde jag mig av det här?
Även denna gång lärde jag mig en kostsam läxa, att man måste säga och göra saker nu, inte vänta för det finns inga garantier för att det inte ska bli för sent för dem i livet om man väntar. Jag bär sådan ångest över att jag inte sagt Jag älskar Dig till min son nog ofta, att jag inte pratade djupare med honom, hittade på saker utan jag göra som man i sin stressade vardag gör mest skjuter på allt som egentligen om man prioriterar är det VIKTIGASTE, sin familj, sina barn, sina intressen. Att verkligen i sitt agerande visa att man älskar dem som står en nära. Jag har lärt mig det nu, men det kostade alldeles för mycket att lära sig just detta. Min son är död och nu kvittar det hur och vad jag gör så kan han inte komma tillbaka till livet igen.
Jag vet att man tar på sig skuldkänslor som en följd av hans val att dö, men vissa saker vet man inom sig att man kunnat göra bättre, man hade kunnat prioritera på ett annat sätt och just det gör i mitt skede fruktansvärt ont att vakna upp till, att leva och veta att Nu är det för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar