Själens trötthet svider men jag lever

I en sargad och trött själ lever jag vidare utan min son, tankarna skaver och det inre svider, men jag lever, jag är ju här, jag går upp på förmiddagen och jag befinner mig i samma rum som de andra. Det är ett liv, sedan får man se på vad jag har för livskvalitet, ingen att räkna med just nu, men det viktiga är att jag lever.
Jag läser, har svårt att koncentrera mig på saker, men jag läser och jag skriver, det är bra tycker jag för jag känner ett framsteg- vilket ord va"framsteg" det är väl byggt av framtid och steg med betydelsen att gå mot framtiden. Jag är nog en filosof, en nutida filosof som tänker och tänker.
Jag har haft visioner, men nu ligger de i dvala, trötta och ratade och jag finner inte ord att binda upp dem med, men jag lever jag är ju här med er andra och det är bra.
Att det gör ont att mista den man älskar är ett sätt att förstå hur mycket man älskat dem är det inte konstigt att det är precis så, att ju mer ont det gör ju mera kärlek kände man?
 Mamma

FYND- Böcker till Salu hela flyttlådor

Jag säljer nu mina böcker på grund av flytt och har packat ned diverse böcker, pocket och vanliga blandat, action, deckare, hjälp till självhjälp, faktaböcker, romaner, ja alla genrer finns med. Detta är ett rent fynd då man får betala ca 200 per bok i butik om inte mer och i en flyttlåda ryms det mycket böcker. Det är både nyare böcker och äldre böcker med ett gemensamt att de alla är i ett bra skick.

Jag säljer 1 st flyttlåda för 500 kr, vid köp av 2 flyttlådor betalar du 800 kr.

Lovar dig en läsvärd upplevelse!!

Kontakt: Ståle Brandt

OBS!

Endast avhämtning då fraktkostnaden annars skulle stiga i taket på grund av tyngden...

Ring för överrenskommelse

Övrigt, Säljes - Sunne (Värmlands län)

Pris:	500:-
Telefon:	0761099144

DVD-Filmer till Salu

DVD filmer mest action säljes i bra begagnat skick 10 filmer för 200kr köper du 20  filmer eller fler så kan du få dem för 15 kr/st.

Prutat och klart. Kan avhämtas för att slippa undan frakt eller porto kostnader.

Kontakt: Ståle Brandt

Övrigt, Säljes - Sunne (Värmlands län)

Pris:	200:-
Telefon:	0731099144					Mail: tove-brandt@hotmail.com

Potatisbakelse, kantarellsås och fläskkött

Under gårdagen bjöd vi hem dottern, svärsonen och lilla Alexander på middag så roligt att se lillkillen igen, han är så söt och verkar vara så snäll. Christian var kvar och vi bjöd alla på en jättegod middag bestående av potatisbakelse ugnstekt kotletttrad och slutligen en syrad kantarellsås och morötter "maken som gjorde middag" till efterrätt tog vi glass, maränger och kolasås. Vi pratade och hade trevligt, när Helena och Robin skulle till att åka hem så började eurovisionslagerfestivalen så vi satte oss för att titta på den eftersom Eric Saade var med och tävlade och en tredje plats för Sverige var inte dåligt alls. Det var många bidrag som var tokiga tyckte jag för att inte säg rent urusla, men andra riktigt kul och det fanns bättre än vinnaren enligt min smak, men så är det med sådana tävlingar.

I dag ska vi köra hem Christian och så ska vi inom dottern och låna en dokumentär efter det blir det lugn och ro i vår bostad bara finns inte mycket mer att göra utan pengar.

Om att motverka mobbing - Friends hemsida

Så kan du förebygga mobbning

Friends vill skapa ett stort nätverk som arbetar aktivt för trygghet och jämlikhet och mot diskriminering, trakasserier och kränkningar. Det behöver inte vara så svårt - börja med dig själv!

Ju fler som blir medvetna om hur de själva beter sig i vardagen desto bättre förutsättningar skapas för ett tryggt samhälle. Det handlar om hur du pratar och beter dig i din familj, bland dina vänner, på din arbetsplats, i skolan, på idrottsföreningen eller ute bland okända. Här får du tips från Friends som du kan använda dig av i din vardag!

På arbetsplatsen

• Säg hej till dina kollegor! Det kan verka bagatellartat men det handlar om att bli sedd.
• Ta tid till fika – det är vetenskapligt bevisat att det är bra för både stämning och arbetsinsatser när man tar sociala pauser.
• Sätt dig bredvid olika kollegor i personalrummet så lär du känna flera. Tänk särskilt på dem som verkar vara utanför gruppen.
• Fundera över hur du pratar. Vilka fördomar, normer och stereotypa förställningar förmedlar du? Tar du för givet att alla är heterosexuella på din arbetsplats och pratar du på ett sätt som förmedlar att människor är på ett visst sätt utifrån religion eller hudfärg? Det kan hända att du utesluter kollegor ur gruppen utan att du ens tänker på det.
• Häng inte på skitsnack eller förnedrande skämt som gör sig löjliga på andras bekostnad. Byt samtalsämne, gå därifrån, säg att du inte håller med, att du inte känner personen eller att du inte vet hur den har det. Om det inte känns bekvämt behöver du åtminstone inte delta i snacket själv.
• Välkomna in nya kollegor genom att exempelvis sätta dig bredvid i lunchrummet, fråga om ni ska ta en kopp kaffe ihop eller liknande.
• Gör något roligt ihop utanför arbetsplatsen som att laga mat tillsammans, ordna en picknick eller någon annan rolig aktivitet där ni får se varandra i en ny miljö. Men se till att alla känner sig välkomna!
• Om du tycker att någon har gjort ett bra jobb – säg det! Exempelvis ”Vilken intressant rapport du har skrivit. Den gav mig många nya tankar!”. Vi behöver alla få höra att vi är duktiga i vårt jobb.
• Hör gärna av dig till en kollega som är föräldraledig eller sjuk under en längre period så att den inte känner sig bortglömd.
• Uppmärksamma varandra på ett positivt sätt. Ni kan exempelvis lyfta något positivt som har hänt under veckan vid personalmötet eller dela ut diplom till månadens kompis. Ett annat förslag är att dela ut ”medaljer” till alla i personalgruppen för olika insatser under året. Passa på under julfesten eller inför en ny säsong. Det kan vara för ”Årets härligaste skratt” eller ”Årets bästa lyssnare”, med eller utan motiveringar. Det viktigaste är att alla uppmärksammas!
• Kartlägg arbetsplatsen med jämna mellanrum. Genomför enkäter om arbetsplatsens klimat och trivsel. Finns det någon plats där man inte känner sig bekväm att vistas? Upplever personalen att det är god stämning på jobbet? Förekommer kränkningar och är alla del av gruppen?
• Läs arbetsplatsens jämställdhetsplan och mångfaldsplan och kom med synpunkter om de känns bristfälliga. Är åtgärderna konkreta och tar de utgångspunkt i nuläget på arbetsplatsen? Vem ansvarar för vad?
• Prata genast med chefen om du tror att någon i gruppen är utsatt för diskriminering, trakasserier eller andra kränkningar. Det kan vara att någon verkar utfryst eller gruppens hackkyckling. Chefen har skyldighet att utreda och vidta åtgärder om detta sker.
• Du kan själv stötta den som är kränkt eller utanför gruppen genom att visa att du ser och bryr dig. Häng inte på kränkningarna, ge ett leende, sätt dig bredvid I lunchrummet, fråga vad personen jobbar med just nu och lyssna om hon/han behöver prata. Det är de små sakerna som räknas. Det behövs oftast ganska lite för att någon ska känna sig bättre.
• Säg ifrån! Om du vill kan du även markera för de som kränker att du inte tycker att det är ok. När och hur man säger ifrån beror på person och situation. Om det är en kollega som man känner bra är det förstås lättare och om man har hög status I gruppen är det större chans att bli tagen på allvar. Men alla kan åtminstone prata med ledningen om problemen. Det kan vara bra att ha i åtanke att personer som kränker kan vara osäkra och må dåligt själva av olika anledningar. De behöver precis som alla andra bli sedda och hörda. Därför kan det löna sig att vara schysst även mot de som kränker genom att exempelvis le mot eller prata med! Visa att det är beteendet det är fel på - inte personen!

Till dig som har barn

• Fundera över hur ni pratar hemma. Blir det mycket skitsnack? Vilka fördomar och normer förmedlar du till dina barn? Förutsätter du exempelvis att de kommer bli kära i någon av motsatt kön eller ställer du öppna frågor som ger dina barn möjlighet att svara något annat?
• Lyssna på ditt barn och ta dess berättelser på allvar så att barnet känner sig lyssnad till på riktigt, i både stort och smått. Barnet ska både känna att den har ditt stöd när den behöver hjälp men också känna tillit till sig själv. Undvik att säga sånt som: "Bry dig inte om dom så slutar dom säkert". De ger bara barnet en bekräftelse på att det är utsatt men att det inte finns något att göra åt det. Barnet får med andra ord finna sig och stänga in smärtan. Hjälp istället barnet att hitta strategier för hur man kan hantera olika situationer eller problem som uppstår.
• Prata om kamratskap och utanförskap. Passa på när barnet tar upp saker som har hänt i skolan eller på fritiden och fråga vad barnet tycker och tänker om det som har hänt. Var det ok att han/hon gjorde så? Vad hade han/hon kunnat göra istället? Hur skulle du ha känt om det hände dig? Vad kan barnet göra om det ser något sånt här hända igen? Du kan också fråga vilka de i klassen brukar leka med, vilka som är ”poppis” och varför, och om någon är utanför.
• Ge ditt barn verktyg för hur man kan lösa konflikter på bra sätt. Tänk på att barnet anammar de sätt som ni löser problem inom familjen.
• Uppmärksamma fler barn än dina egna. Lär dig namnen på de andra barnen i klassen och på barnets fritidsaktivitet. Fråga hur det är om någon ser ledsen ut och ge positiva kommentarer när tillfälle ges.

I barnets skola eller förskola

• Som vuxen är du alltid en förebild. Därför måste du även vara medveten om hur du beter dig när du befinner dig på förskolan eller skolan. Är jag en sån som säger ifrån om jag ser någon behandla ett annat barn illa? Hur reagerar jag om någon skriker ”Fitta” eller ”Bögjävel” i korridoren? Har jag på mig skorna fast alla barn måste ta av sig sina?
• Ha en positiv kommunikation med och om skolan. Prata aldrig illa om barnets skola eller personal inför dina barn (även om du är kritisk). Skapa tidigt en dialog med personalen. Vänta inte tills något har hänt. Om du har goda relationer med barnets skola är chansen större att du i ett tidigt skede får veta när något inte är som det ska och det blir vanligtvis lättare att lösa problemen.
• Lär känna barnets skola! Var med på föräldramöten och var delaktig i skolans trygghetsarbete. Något som många föräldrar upplever som lärorikt är att vara med barnet en dag i förskolan eller skolan. Då ser man sånt som grupperingar, maktstrukturer och om någon är utanför gruppen. Prata gärna med pedagogerna efteråt om både positiva och negativa saker du har sett.
• Ha en positiv kommunikation med och om de andra barnens föräldrar. Om föräldrarna har bra relationer brukar det kunna sprida sig till barnen. Om man däremot pratar illa om föräldrar kan barnet ha med sig det till skolan och det går ut över den familjens barn. Dessutom ökar chanserna att få veta om något barn far illa och att få ett slut på det, när du har en öppen dialog med de andra föräldrarna.
• Säg ifrån om du ser något som händer, även om du inte känner just de barnen. Det är mycket möjligt att du får ett: ”Men vi bra skojade” som svar, men fortsätt då med: "Jag tyckte inte att det såg kul ut”. Riskera att vara en “tråkig” vuxen. Då har du åtminstone visat både de som retades och den utsatta att du är en vuxen som ser och bryr sig. 
• Ta reda på vad skolan har för arbete mot trakasserier, diskriminering och mobbning. Hur arbetar de förebyggande och vad gör de i akuta situationer? Ta del av skolans likabehandlingsplan och dela gärna med dig av dina tankar och funderingar till skolan.
• Uppmärksamma genast personalen om du misstänker att något barn far illa! Skolan måste utreda på en gång även om det bara rör sig om en misstanke. Riskera hellre att ha fel än att riskera barnet. Kontakta rektor eller skolchef om inte pedagogen lyssnar.
  
  Läs mer om vad du kan göra om ett barn är utsatt på skolan.

På barnets idrottsförening

• Du är en förebild som idrottsförälder, både för ditt eget och för andras barn! Ditt språkbruk, kroppsspråk och agerande påverkar barnen mer än du tror. Försök därför att vara positiv och ge beröm till barnen vid träning, tävling eller match. Då skapas förutsättningar för personlig och idrottslig utveckling. Ditt beröm och din positiva attityd sprider också en god stämning i idrottsgruppen och föreningen.
• Våga agera och säga ifrån om du hör eller ser att någon förälder använder ett negativt språkbruk eller beteende vid sidan av matchen eller tävlingen. Kränkande och nedsättande kommentarer ska inte förekomma inom idrotten!
• Tänk på att det alltid är barnens behov som ska tillgodoses. Respektera barnets målsättning med idrottandet och påtvinga inte dina egna målsättningar.
• Lägg fokus på lekfullhet istället för prestation. Fråga barnet efter varje träning: ”Hade du roligt idag?”, istället för: ”Gick det bra idag?”. Resultatfixering skapar kan skapa hierarkier i idrottsgruppen som kan leda till kränkande situationer.
• Det är ledarens roll att leda gruppen och inte förälderns. Lägg dig därför aldrig i träningsupplägget om du inte är ledare. Om du däremot märker att ledarna kränker barnen i sitt ledarskap ska du självklart agera genom att kontakta ansvariga för verksamheten.
• Ta del av och läs föreningens policy för barn- och ungdomsidrott (om en sådan finns). Kontakta huvudansvariga i föreningen om du har några frågor kring policyn. Vilka mål och ambitioner har föreningen med sin barn- och ungdomsverksamhet? Finns det förebyggande insatser mot diskriminering, kränkningar och mobbning?
  
  

Stöd Friends ekonomiskt

Då Friends är en icke-vinstdrivande organisation helt utan statligt stöd är vi beroende av bidrag från privatpersoner, sponsorer och stiftelser. Du kan stötta Friends genom en engångsgåva eller genom att bli Vänskapare, som vi kallar våra månadsgivare. Du kan också sms:a FRIENDS till 72 900 för att skänka 50 kr till Friends arbete.

Friends styrka är att vi finns där barn finns. Vårt arbete gör skillnad i klassrummen, på skolgården, på träningen och ute på nätet. Idag räcker våra resurser till att utbilda på ca 10% av landets skolor men behoven är så oändligt mycket större.

Tillsammans kan vi skapa förändring.

Richard Marx - Until I Find You Again with lyrics

Just nu Fru Duktig

Ja jag känner mig duktig har rasat runt här och plockat i saker och röjt upp lite, ja sådant som kommit efter, det blir ju lätt så när det är så här inom mig, jag har inte ens sett att det varit stökigt, nåja jag har röjt nu det är huvudsaken och så kokar sylten på spisen så jag känner mig som Fru Duktig en stund, bra det. Blir väl till att gotta sig med våfflor, nykokt sylt och grädde en dag framöver då. Ska fortsätta plocka i lite saker som ligger framme, papper och sådant sätta in i pärmar få bort. Måste ha rent då fogden kommer så de inte tror det bor grisar här, för i övrigt finns det inget av värde här för dem och det har jag ju påpekat så många gånger förut, sjukt är vad det är, sjukt att de inte kan ta och lyssna på den lilla människan utan utgår i från att man skall fiffla, hade jag haft något att undvara hade jag sålt det för länge sedan så är det bara jag vet ju inte ens om jag får något från sjukkassan nu man skall utreda igen för att jag blev arbetslös mitt i sjukskrivningen, visst är det för underbart. Bästa att alla passar på att få sin del av kakan då man mår som sämst i sitt liv, då är det ju klart sedan eller hur, när man ändå ligger ned så slipper de sparka en nedåt.
Blir bara så förbannad på systemet som tillåter att man krånglar med folk som mår dåligt, att man inte ges en chans att repa sig så man slipper ligga systemet till last, nej istället ska vi kontinuerligt hålla på och bråka, det ska fyllas ut papper hit och papper dit och man ska ha intyg om ditt och om datt, man blir bara oroligare och oroligare och det är svårt att hålla fokus, man gråter och man faller igenom, är det verkligen nödvändigt, tror man att man är sjuk för att jävlas, är det verkligen så?
Man tillåts inte vara sjuk i Sverige idag. Det verkar som att förståelsen människor emellan har försvunnit, så horribelt det är, ingen hänsyn, ingen medmänsklighet det är ett kallt och otäckt samhälle vi lever i, jag ser faktiskt det Kim såg nu. Utanförskapet som han talade om det finns där och det är som en självklarhet från myndigheters sida att det ska finnas där, annars borde man väl inte stifta lagar som drabbar människor så hårt hela tiden. Det bygger på känslor, för dem bygger allt på pengar. Hur ser deras bild ut, mäta ut saker, ja varse god gör det sparka på den som ligger. Om man har 4500 ut från sjukkassan på en månad då är det väl inte troligt att det finns en massa att mäta ut i hemmet, halllåååååååå
Men det kanske känns bra om man kan ta sitt steg och förnedra, för det är förnedrande, hela den här historien som jag dessvärre inte kommer lägga ut här på nätet då jag tänkt att det ska bli en bok när jag orkar, just nu skriver jag på min sons bok så jag får koncentrera mig på den först, sedan ta nästa steg för att planera vidare.
Jag är bara så trött, jagad om man bara kunde få vara och få lite frist att andas så skulle man repa sig så mycket fortare, kan man inte förstå att det är så eller vill man ha långtidssjukskrivna som får svårt att komma tillbaka i arbete??? Den sjukdom som jagar mig syns inte i mitt ansikte, du ser inte utanpå hur jag mår, men jag känner i hela min kropp alla oro som rusar runt, jag känner i min själ att jag vill dö, att jag vill fly allt för det är för mycket, vill du byta med mig så jag kan titta på dig och tycka att du ska sluta sjåpa dig, gå och jobba din lata jävel. Man tror inte det är sant då man möts av den känslan, man tror inte det existerar, så här får det ju inte vara. Tänk att min son såg det här, kände det här utanförskapet och att just han inte hade nog mer livserfarenhet för att klara av att handskas med detta, han såg alla hånande människor, han mötte hat, han mötte glåporden och jag fick ingenting veta, jag kunde inte skydda min son, han är död nu.
Nu är det min tur att se och det är ruskigt att vi lever i ett så känslokallt samhälle som vi gör, att man gör allt för att skapa klyftor och för att visa att sådana som inte är bra i psyket inte hör hemma någonstans, att det bästa vore att bli av med dem. Försäkringskassor, fogdar, arbetsförmedling och facket, jag skiter i vilket jag mår ju inte bra. Jag klarar inte av det som var självklart för ett par månader sedan, jag bad inte om att min son skulle ta sitt liv så jag fick bli sjuk, jag har arbetat i hela mitt liv och nu är jag rädd, nu klarar jag inte nya kontakter, nu är det knappast jag orkar gå i butiken och handla för det är för mycket folk där, jag kvävs, jag får panik, jag kan inte koncentrera mig, jag är trött, håglös och jag gråter, jag är orolig för allting, jag önskar mig döden. Ni tycker nog att jag är frisk nog att söka jobb, att gå vidare. Livet är inte det liv jag drömde om.

Solen skiner

Jag har druckit min första kopp kaffe, solen skiner men det är lite blåsigt ändå kanske man ska ta en tur ut och sitta i solväggen kan ju bli lite brun om man har tur så inte man ser så blek och hemsk ut som man gör, kanske de som ser en inte tittar så, syns det utanpå att jag sörjer mitt barn?
Det är tomt och tyst i mitt liv, den som alltid hörde av sig med roligheter har ju tagit sitt liv, jag kände mig pigg när du fanns med mig Kim, väntade var gång jag slog på datorn efter nya inslag, nya sidor att titta på, roliga kommentarer, nu är det tyst. Mitt liv är tomt, det blev så makabert meningslöst. Varför gjorde du så mot oss andra, du måste väl ha förstått att ditt beslut skulle drabba andra än dig själv, inte kan vi stå orörda vid sidan om det här. Saknar dig, hatar mig själv för att jag inte förstått, önskar jag haft den remotekontrollen man visar på teve reklamen så skulle jag spola tillbaka livet och rusa till dig för att rädda dig från de demoner som jagade dig, jag skulle hämtat dig , hållit dig hårt och jag skulle göra dig glad och aldrig någonsin släppa taget. Men detta är drömmar, illusioner, det är sådant man bara kan önska och som man aldrig får någon gång.
Om jag ändå fått förmågan att resa i tiden, jag hade gett mitt liv för dig lilla Kim.
Nu vandrar jag dag ut och dag in som en trasig själ, finner ingen ro, finner ingenting av det här.
Du finns ju inte med oss mer, så vad finns det att le åt, säg mig finns det någonting alls kvar att le åt då ett barn, bara 17 år gammal har valt att ta sitt liv, det känns inte så, inte för mig. Inte idag.
Saknar dig, Älskar dig i evighet. Mamma

Kim Lindqvist

Din minnesplats här hemma

Jag köpte dig en fågel igår det är en symbol för din frihet och för att du flög din väg, jag hoppas du möttes av en vacker värld, en bild av det du hoppades på, men här hemma saknar jag dig livet blir aldrig mera det samma, det kan väl ändå ingen tro. Du var mitt barn, min allra minsta lilla kille och du av alla människor gav dig av, jag lider så, det är ingen rättvisa i att vi ska vara utan dig idag, du behövdes i vår värld. Du misstog dig hjärtat du trodde du gjorde rätt, men du glömde oss som finns kvar och som inte kan ge oss av dit du är nu. men i mitt hjärta önskar jag att du fann en frid som ingen annan kunde ge dig mitt älskade barn. Du var den allra underbaraste son en mamma kan önska sig så du förstår att världen ter sig annorlunda utan dig, den tomhet som råder finns det inget bot på, det enda läkande vore om det skedde ett mirakel och du kom tillbaka.

Ja det vet jag kan ju inte ske, du är borta från livet och vi kan dig inte se, men kanske kan du titta på oss, följa våra steg. Jag hoppas det, jag hoppas vi kan göra dig stolt över oss, över våra gärningar.

Jag ska rycka lite ogräs som kommit på din plats så det blir vackert och rent, du var det vackraste vi hade, men gud gjorde så du smet. Du borde stannat, du borde varit här, men du valde en annan utväg. Smärtsamt är det att veta allt det vi nu vet, att du inte kände dig älskad det ögonblick du lämnade oss och att jag ingenting kan göra för att förändra det mer, jag kan bara vårda ditt minne och hopas få känna en fjäderlätt smekning på min kind och känna att det är en smekning från dig min son, att du finns i varje vind. Jag saknar dig så mycket att orden inte kan det beskriva. Det är tomt nu.

Mamma

Kyla in i ben och märg

Det är en köld som slagit oss igen och huset är så kallt att det drar sig in i ben och märg, vi har plockat fram ett elelement en stund för att låta det gå här och motverka den kyla som trätt in i vårt hem, Två nätter nu har det varit nattfrost igen och jag har fått plocka in mina blommor så de inte skall frysa ihjäl där ute, våren kom och så bara kastade sig ett vinterväder över oss igen och lät snö falla, det är sjukt. Det har varit mycket blåsigt också så jag hoppas förtältet står kvar på plats då vi inte fått ned några barduner i brist på tältpinnar men jag ska åka och köpa det när pengarna kommer in på kontot så att vi kan sätta det på plats ordentligt. Man är ju lite rädd att det lilla man har ska bli förstört, jag hoppas att värmen kommer tillbaka till oss snart det behövs då det är jobbigt att sitta och skriva på samma gång som ens händer blir stela av kyla och jag behöver skriva.
Boken har jag manat på en bit nu hela 20 sidor text har jag lyckats att plocka ihop, hur det verkar ja herregud det kan jag ju inte själv bedöma, men jag skriver, lite i taget och jag är fast besluten att det skall bli en bok att ge ut. Jag vill föra den kamp min son önskade föra för andra som har det svårt, för andra som känner ett utanförskap, att se till på något vis att självmordens innebörd uppmärksammas och att vi som alla finns i detta jordelivet kan vara en hjälpande hand till dem som mår dåligt, alla kan jobba på att nå en nollvision för  självmorden. Min son skall inte ha dött i onödan, det här var hans uttryckliga önskan och det enda jag kan göra för honom, i hans namn för att hedra hans minne och för att på så sätt låta andra veta att han fanns här med oss andra och att han var en viktig person med ett hjärta av renaste guld.
Idag har han lagts ned till sin sista vila och jag och hans syster ska åka och tända ljus för honom på minneslunden i Sunne där han nu vilar sin sista vila. Det är en vemodig dag, mitt barn i jorden, hans aska, den fruktansvärda saknad jag känner efter honom varenda dag, allt det jag önskat att jag fått göra och som jag aldrig får uppleva mer för min son är död, det är en sådan orättvis känsla som bubblar upp inom mig, att inte få se honom le mera, varför blev det så här? Han var ju älskad, jag trodde det betydde någonting men det räckte inte för att råda bot på det han kände inom sig, han behövde något mera som vi inte var kapabla att ge, kanske bidrog hans diagnos, jag läser och läser och så är det nog. Han hade AS och hans känslor och hans tankar var större än för oss andra, det är som om han hade stora känselspröt ute för att ta in en massa som han sedan inte orkade förstå sig på, det ger ett utanförskap som min son inte rådde på och jag gråter inom mig för den plåga det gett honom och som jag förstått för sent att den fanns där. Kvittar nu hur mycket jag grubblar och det gör jag mest hela tiden för det finns ingenting som kan lindra eller ge nytt liv för min son, hur mycket jag än önskar det för honom. Det har tagit slut på vår gemensamma tid.
Jag har en längtan just denna dag att möta minneslunden full av kärlek, att jag skall känna den närhet jag så väl behöver i mitt liv att jag ska känna min älskade sons närhet, kanske kan jag ha lite tur idag då det just denna dag är hans dag att få sin vila där.
Du är så saknad mitt älskade hjärta det är en makaber tomhet du lämnat oss alla i och vi vandrar i en skugga av det liv du haft, söker oss in i minnen där du finns, där du är kvar för oss, en drömplats för att vi ska stå ut med livet, då allt annat tagit slut. Önskar du vetat hur mycket du betydde för mig, att jag sagt det om och om igen, men jag säger det nu: Jag älskar dig Kim, du betydde livet, solen, glädjen och jag ville ha dig kvar.
Mamma

Vad är nyckeln till frihet

Jag funderar på vad som ger oss en nyckel till frihet, vad det är som gör att vi känner oss fångna, jag vet inte längre hur det är att må bra , jo jag har glimtar av lycka, barn, barnbarn det är stunder som gör att jag orkar då du lämnade mig älskade lilla Kim. Tro, hopp jag vet inte, jag har gett upp på något vis, det är för jobbigt att kämpa, jag dalar som ett visset löv på hösten, dalar ända ned i det svarta hål mitt liv har fyllts med. Saknad, jag känner en sådan tung saknad lilla hjärtat mitt. Försöker minnas, men jag har inte ens ork att minnas, jag blir så förtvivlad, jag vill ju minnas allt med dig inte glömma. Jag fylls av panik, av ångest som gör att mitt inre krampar sig. Vart är du nu min ängel? Vart är hemma för dig nu?

Jag har ingen aning om vad som sker runt mig just nu, din syster är konstig som bara den, begriper ingenting, tagit bort sin sida från facebook idag,  men före det tog hon bort mig som mamma. tycker hon också att det är mitt fel att du dog?

Jag förstår ingenting längre. Kanske är det så enkelt som du gjorde det att bara lämna allt och ge sig av, slippa känna att man bär tynger inom sig att man måste vara här för att andra behöver mig, jag är så trött på allt bråkande, trött på att behöva försvara mig. Jag har kämpat i åratal för ett liv, för en bra relation med mina barn men ingenting verkar gå bra. Kanske är det bättre att ge upp, att inte tänka på att ge dem kärlek mer. Du skulle inte ha gått din väg lilla hjärtat, jag behövde dig och jag är övertygad om att du hade behövt mig.

Tittar ut, det är kallt och det har snöat lite idag, usch, ger heller inget ljus till mina tankar som vandrar av idag, ska gå upp en stund och ligga på min spikmatta, det kanske kan vara bra, kanske kan trycka på en må bra punkt för jag skulle behöva en sådan idag. Önskar det fanns en off knapp till livet ibland så man kunde stänga av när det inte kändes bra, bara ligga på standby en stund och vila sinnet tills det blir bättre en annan dag.

Säg mig Kim vad är nyckeln till friheten? Var det den du fann denna hemska dag, då du för evigt försvann?

Jag pratade med en präst som sa att det vilade frid över ditt ansikte, att du log, jag besökte dig en sista gång, du låg i din kista och jag såg smärta, det fanns inget leende, du var mager och insjunken och ingenting kunde göra att jag såg någon frid. Smärtan minns jag och att du led, jag såg dina trasiga knogar, jag såg spår av den smärta du känt, så hur kunde man säga att det vilade en frid hos dig? Jag minns dig ligga där i din kista och jag vet att det enda jag kände som frid runt dig var nallen vi hade gett till dig, jag tittade på nallen och jag tänkte på att du sparat den i alla dessa år och att du nu fick den med dig på din sista resa, alla tårar, det var som i en dimma, det var så svårt, jag ville gå men samtidigt stanna. Herregud, där i låg du Kim, dig som jag älskar med hela min själ, jag sa inte farväl, jag sa vi ses igen. Jag strök ditt hår, jag strök din hand, så mycket smärta jag denna dagen fann och den stannade kvar inom mig, den finns där ännu, jag blev sjuk av att se dig ligga där i.

Saknar dig så mitt älskade barn, hur ska jag orka tampas med livet, tampas med tankar om att du lämnat oss nu, jag vill inte att du ska vara död, jag vill du ska vara här hos mig.

Det har gått fyra månader nu, så tungt det är att veta att nu snart vilar du i jorden och blir ett med den, jag får aldrig mera se dig komma hem.

Älskar dig för evigt min son, du blir aldrig glömd...

Mamma

Blåsigt och kallt

Det är 1 maj idag och det är blåsigt och kallt, inte alls någon vänlig känsla att var utomhus idag.
Maken har satt ihop vår grill för 129:- på ÖoB, den var billig och helt dugbar för att grilla på. Solen tittar fram lite men kölden har slutit sig om huset, då det blåser, kommer det rakt igenom huset på något underligt vis. Det kom en regnskur för en stund sedan, blandad med hagel såg det ut som, men jag hann få in tvätten jag hängt ut innan det kom så den höll sig torr.
Jag borde gå ut och gräva ned din ros nu, men jag drar mig för att vara ute då jag blivit förkyld, jag har ont i huvudet, men det är ju inget nytt så har det varit sedan du dog. Det har gått en lång tid men ändå är den så otroligt kort, herregud, jag känner mig så stressad av livet, av krav, av att behöva vara, allt är så jobbigt nu.
Skulle vilja göra som en struts, stoppa huvudet under jorden så allting försvann.
Saknar dig hela tiden, fattar du det, kan du höra mig Kim? jag undrar vad vi möter på andra sidan om det är som i boken jag läste för ett tag sedan eller är det så att allting tar slut att vi aldrig finner varandra igen, jag vill inte tro det sistnämnda, jag vill tro att du tar emot mig en dag, att du står där och väntar den dagen jag kan komma över.
Varför säger man över? Är det en bro?
Så mycket tankar, så mycket inre oro. Självmord, ja det har fått en betydelse som jag aldrig kunnat tro, du flydde livet, så ung..
det är så svårt att tänka på att du bara 17 år gammal inte vill vara med, varför?
Man tror sig veta saker då man är ung, man tror sig känna saker, allt blir tungt, men om man väntat hade solen skinit på ett annat sätt, nu kan vi ingenting göra för att ändra på ödet.
Jag har väntat hela vintern på att du ska få din vila, snart hjärtat ska du komma till jorden, till minneslunden och få din eviga vila. jag sörjer och saknar allt det jag aldrig mera får uppleva. Kanske kan jag en dag le och tänka på vad vackert allt var som jag fick uppleva, men inte nu, inte än, det gör ont och jag önskar bara att du kunde komma tillbaka, att du hade vänt.
Älskar dig av hela min själ lilla Kim, saknar dig <3 Mamma

Inne i Mig

Inne i mig
sitter nån som gråter.
En liten vän
som försöker att nå ut.

Inne i mig
finns hon där som saknar
som skakar
av rädsla
för att allting ska ta slut.

Inne i mig
kommer vännen ständigt åter.
Ler en stund.
Suddas sedan åter ut.
En stund var allt som förut.
Innan allt som varit
fick ett slut.

Maskroskvinnan