Vad är nyckeln till frihet

Jag funderar på vad som ger oss en nyckel till frihet, vad det är som gör att vi känner oss fångna, jag vet inte längre hur det är att må bra , jo jag har glimtar av lycka, barn, barnbarn det är stunder som gör att jag orkar då du lämnade mig älskade lilla Kim. Tro, hopp jag vet inte, jag har gett upp på något vis, det är för jobbigt att kämpa, jag dalar som ett visset löv på hösten, dalar ända ned i det svarta hål mitt liv har fyllts med. Saknad, jag känner en sådan tung saknad lilla hjärtat mitt. Försöker minnas, men jag har inte ens ork att minnas, jag blir så förtvivlad, jag vill ju minnas allt med dig inte glömma. Jag fylls av panik, av ångest som gör att mitt inre krampar sig. Vart är du nu min ängel? Vart är hemma för dig nu?

Jag har ingen aning om vad som sker runt mig just nu, din syster är konstig som bara den, begriper ingenting, tagit bort sin sida från facebook idag,  men före det tog hon bort mig som mamma. tycker hon också att det är mitt fel att du dog?

Jag förstår ingenting längre. Kanske är det så enkelt som du gjorde det att bara lämna allt och ge sig av, slippa känna att man bär tynger inom sig att man måste vara här för att andra behöver mig, jag är så trött på allt bråkande, trött på att behöva försvara mig. Jag har kämpat i åratal för ett liv, för en bra relation med mina barn men ingenting verkar gå bra. Kanske är det bättre att ge upp, att inte tänka på att ge dem kärlek mer. Du skulle inte ha gått din väg lilla hjärtat, jag behövde dig och jag är övertygad om att du hade behövt mig.

Tittar ut, det är kallt och det har snöat lite idag, usch, ger heller inget ljus till mina tankar som vandrar av idag, ska gå upp en stund och ligga på min spikmatta, det kanske kan vara bra, kanske kan trycka på en må bra punkt för jag skulle behöva en sådan idag. Önskar det fanns en off knapp till livet ibland så man kunde stänga av när det inte kändes bra, bara ligga på standby en stund och vila sinnet tills det blir bättre en annan dag.

Säg mig Kim vad är nyckeln till friheten? Var det den du fann denna hemska dag, då du för evigt försvann?

Jag pratade med en präst som sa att det vilade frid över ditt ansikte, att du log, jag besökte dig en sista gång, du låg i din kista och jag såg smärta, det fanns inget leende, du var mager och insjunken och ingenting kunde göra att jag såg någon frid. Smärtan minns jag och att du led, jag såg dina trasiga knogar, jag såg spår av den smärta du känt, så hur kunde man säga att det vilade en frid hos dig? Jag minns dig ligga där i din kista och jag vet att det enda jag kände som frid runt dig var nallen vi hade gett till dig, jag tittade på nallen och jag tänkte på att du sparat den i alla dessa år och att du nu fick den med dig på din sista resa, alla tårar, det var som i en dimma, det var så svårt, jag ville gå men samtidigt stanna. Herregud, där i låg du Kim, dig som jag älskar med hela min själ, jag sa inte farväl, jag sa vi ses igen. Jag strök ditt hår, jag strök din hand, så mycket smärta jag denna dagen fann och den stannade kvar inom mig, den finns där ännu, jag blev sjuk av att se dig ligga där i.

Saknar dig så mitt älskade barn, hur ska jag orka tampas med livet, tampas med tankar om att du lämnat oss nu, jag vill inte att du ska vara död, jag vill du ska vara här hos mig.

Det har gått fyra månader nu, så tungt det är att veta att nu snart vilar du i jorden och blir ett med den, jag får aldrig mera se dig komma hem.

Älskar dig för evigt min son, du blir aldrig glömd...

Mamma

Korta ord

Ska snart ge mig av till min kurator och prata igen, det känns som jag behöver rota fram allt det som värker där inom mig, att rensa ut gammal skåpmat, att få ett jävla slut. Allt det onda som måste väck, all den saknad som gör så ont, jag behöver sålla, jag behöver få ut allt det känns som en fasansfull varböld i mitt inre, jag blir stum av skräck när jag tänker på hur du slutade ditt liv älskade lilla Kim, att jag inte fick minsta chans att rädda dig, att jag ingenting fick veta. All saknaden som ska sitta där inne i resten av mitt liv, skava och göra ont, att inte få höra mitt barn tala mera, skratta, le, sjunga, att inte få se dig bli pappa, inte få se dig bli en man, herregud jag måste prata.
Ångest, fruktansvärd ångest sjuder upp inom mig, jag vill dö, jag vill komma efter och rädda dig, men det är ju för sent nu, all tid har runnit ifrån oss, tröttheten tar över, energin försvinner, jag orkar inte mera.
Skulden jag känner, att tänka på att jag var en dålig mor som inte kunde rädda mitt barn, herregud Kim varför gjorde du så här?
All den framtid som jag målat upp alla de stora och vackra visioner jag gjort upp, krossades helt denna förbannade dag, du skulle varit en underbar pappa, du bar alltid runt på de små, ett hjärta av guld ägde du då, nu är du ängeln som svävar i det blå. Fattar inte att livet kunde fortsätta spotta på oss, vi hade levt i nog med tragik, behövde lyckan, men den kan vi aldrig uppnå nu.
Du saknas mitt lilla hjärta, saknas och det är för svårt att känna detta varenda dag och att det ska vara så i resten av mitt liv. Jag vet att du finns där men jag kan inte se dig mera, det gör ONT, du är död så onda bokstäver detta är ett litet kort ord men det innefattar slutet på allt det man har kärt.
Förhatliga tanke, jag vill inte mer, trötthet i hela min kropp, i hela min själ. tänker tankar på att ge upp men så är de andra där, älskar och säger att de behöver mig här. Jag stannar, men jag ska prata så varbölden går läck, behöver tömma mitt inre.
Allt hat som man riktat mot mig som person, allt det man utsatt mig för genom att tro på lögner, år efter år har man fördömt utan att se vad som egentligen hänt. Misshandel, bråk och hela tiden är det de andra som dömt, att hjälpa, nej, ryggen man har vänt, men nu ska det ta slut till sist.
Du Kim visade oss vad vi måste göra, att ta vara på livet och bara jag blir frisk ska jag bekämpa alla dessa onda och empatilösa individer, men jag är inte stark idag det är jag endast då jag orkar och idag har jag inte orken att klara av det jag borde.
Dag efter dag, tid som rinner förbi. Älskade Kim ingen enda kan göra dig levande igen, men jag önskar var dag att jag haft förmåga till det, älskar dig så mycket mitt älskade barn, saknaden tär och den blir kvar i evighet...
Älskar dig bortom allt annat, mamma.