Din minnesplats här hemma

Jag köpte dig en fågel igår det är en symbol för din frihet och för att du flög din väg, jag hoppas du möttes av en vacker värld, en bild av det du hoppades på, men här hemma saknar jag dig livet blir aldrig mera det samma, det kan väl ändå ingen tro. Du var mitt barn, min allra minsta lilla kille och du av alla människor gav dig av, jag lider så, det är ingen rättvisa i att vi ska vara utan dig idag, du behövdes i vår värld. Du misstog dig hjärtat du trodde du gjorde rätt, men du glömde oss som finns kvar och som inte kan ge oss av dit du är nu. men i mitt hjärta önskar jag att du fann en frid som ingen annan kunde ge dig mitt älskade barn. Du var den allra underbaraste son en mamma kan önska sig så du förstår att världen ter sig annorlunda utan dig, den tomhet som råder finns det inget bot på, det enda läkande vore om det skedde ett mirakel och du kom tillbaka.

Ja det vet jag kan ju inte ske, du är borta från livet och vi kan dig inte se, men kanske kan du titta på oss, följa våra steg. Jag hoppas det, jag hoppas vi kan göra dig stolt över oss, över våra gärningar.

Jag ska rycka lite ogräs som kommit på din plats så det blir vackert och rent, du var det vackraste vi hade, men gud gjorde så du smet. Du borde stannat, du borde varit här, men du valde en annan utväg. Smärtsamt är det att veta allt det vi nu vet, att du inte kände dig älskad det ögonblick du lämnade oss och att jag ingenting kan göra för att förändra det mer, jag kan bara vårda ditt minne och hopas få känna en fjäderlätt smekning på min kind och känna att det är en smekning från dig min son, att du finns i varje vind. Jag saknar dig så mycket att orden inte kan det beskriva. Det är tomt nu.

Mamma

Korta ord

Ska snart ge mig av till min kurator och prata igen, det känns som jag behöver rota fram allt det som värker där inom mig, att rensa ut gammal skåpmat, att få ett jävla slut. Allt det onda som måste väck, all den saknad som gör så ont, jag behöver sålla, jag behöver få ut allt det känns som en fasansfull varböld i mitt inre, jag blir stum av skräck när jag tänker på hur du slutade ditt liv älskade lilla Kim, att jag inte fick minsta chans att rädda dig, att jag ingenting fick veta. All saknaden som ska sitta där inne i resten av mitt liv, skava och göra ont, att inte få höra mitt barn tala mera, skratta, le, sjunga, att inte få se dig bli pappa, inte få se dig bli en man, herregud jag måste prata.
Ångest, fruktansvärd ångest sjuder upp inom mig, jag vill dö, jag vill komma efter och rädda dig, men det är ju för sent nu, all tid har runnit ifrån oss, tröttheten tar över, energin försvinner, jag orkar inte mera.
Skulden jag känner, att tänka på att jag var en dålig mor som inte kunde rädda mitt barn, herregud Kim varför gjorde du så här?
All den framtid som jag målat upp alla de stora och vackra visioner jag gjort upp, krossades helt denna förbannade dag, du skulle varit en underbar pappa, du bar alltid runt på de små, ett hjärta av guld ägde du då, nu är du ängeln som svävar i det blå. Fattar inte att livet kunde fortsätta spotta på oss, vi hade levt i nog med tragik, behövde lyckan, men den kan vi aldrig uppnå nu.
Du saknas mitt lilla hjärta, saknas och det är för svårt att känna detta varenda dag och att det ska vara så i resten av mitt liv. Jag vet att du finns där men jag kan inte se dig mera, det gör ONT, du är död så onda bokstäver detta är ett litet kort ord men det innefattar slutet på allt det man har kärt.
Förhatliga tanke, jag vill inte mer, trötthet i hela min kropp, i hela min själ. tänker tankar på att ge upp men så är de andra där, älskar och säger att de behöver mig här. Jag stannar, men jag ska prata så varbölden går läck, behöver tömma mitt inre.
Allt hat som man riktat mot mig som person, allt det man utsatt mig för genom att tro på lögner, år efter år har man fördömt utan att se vad som egentligen hänt. Misshandel, bråk och hela tiden är det de andra som dömt, att hjälpa, nej, ryggen man har vänt, men nu ska det ta slut till sist.
Du Kim visade oss vad vi måste göra, att ta vara på livet och bara jag blir frisk ska jag bekämpa alla dessa onda och empatilösa individer, men jag är inte stark idag det är jag endast då jag orkar och idag har jag inte orken att klara av det jag borde.
Dag efter dag, tid som rinner förbi. Älskade Kim ingen enda kan göra dig levande igen, men jag önskar var dag att jag haft förmåga till det, älskar dig så mycket mitt älskade barn, saknaden tär och den blir kvar i evighet...
Älskar dig bortom allt annat, mamma.