Jag väntar på att du ska spridas på minneslunden, det skulle komma ett meddelande då man skulle gräva ned ditt stoft där och våren har kommit men inte meddelandet, jag väntar. Jag vill du ska komma hem, för på något sätt är det att komma hem, du har släkt som vilar på kyrkogården och jag bor här nu och det är dit mormor önskar komma då hon går bort vi har pratat om det efter att du dog. Man måste våga prata om döden vi förstod det då du valt att dö, att det är viktigt att prata om allting och att det är viktigt att tala om att man älskar en person då man gör det. jag brukade säga det till Dig och jag sa alltid att jag ville du skulle ha det bra och det kom från din mammas hjärta och det hjälper mig lite idag, men jag önskar jag sagt mera, önskar jag gjort mer för nu är allt för sent.
Jag har minnen att leva på, minnen av dig, fragment av lycka som jag känt. Du var min son, så stolt jag var över dig, tänk om jag bara sagt det nog mycket, En tanke slår mig att då kanske du varit här nu? Jag vet det är fel, men jag tänker så det är skuldkänslor, en ångest att inte ha räckt till. Jag älskade dig och det räckte inte till.
Jag läser om självmord, jag måste förstå hur tänker man då, jag måste kunna acceptera att jag inte kunde gjort någonting, att du valde, att detta var det du ville just då. Men ångesten finns där som en ständig följeslagare, som en fruktansvärd demon, den äter mig, bit efter bit, sliter och drar. Jag ville ha dig kvar!
Älskade Kim livet kunde varit vackert, det kunde varit rikt om du bara gett det en möjlighet, du hade kunnat se att det spirade och blev grönt, grillat, badat och umgåtts, alla älskade dig. Du skulle bli myndig, skulle ha kunnat styra livet själv, framtiden Kim, du övergav den, du övergav oss.
Snart ska Helena få sin lilla, det blir bra kanske kan hon finna lite glädje då, jag vet hon är väldigt ledsen över att du inte kan vara med, att lära känna hennes barn, att bära runt på och pyssla med, du övergav dem så känns det Kim, du övergav oss alla, det var inte rätt.
Vi mår så dåligt, vi är så djupt skadade den saknad du lämnade oss i, det är ofattbart att inte du är kvar.
Saknar och älskar Dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen..
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar